torsdag 29 januari 2009

Livstankar

Sista dagen som 33 åring då, lagom deprimerande kan man väl säga.
Jag vet inte om jag håller på att få en liten livskris eller om det är såhär det ska vara. Då kommer automatiskt frågan. What if this is as good as it get´s?
Jag vet det låter hopplöst och sorgligt men va fan, det var väl inte såhär det skulle bli?
34 årig, halvskallig, lätt överviktig varannan veckas pappa söker.
Eller va fan, frisk, renlig, diskret och kåt kille...

Så jävligt är det inte men hur svårt ska det vara, när jag var 25 och fick barn, gifte mig och tyckte livet såg som ljusast ut kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att jag vid 34 år skulle vara singel och sitta med min laptop i knät som sällskap en lördagskväll.
Önskan i födelsedagspresent, trevlig problemfri tjej med humor och gott om livsglädje.

Nog om det, allt handlar inte om att hitta någon men sanningen är den att hade man bara veta att man skulle göra det hade mycket av ångesten och oron lagt sig. Det sägs att för att kunna älska andra måste man kunna älska sig själv. Något de flesta singlar blir skitbra på är att älska med sig själv i alla fall. Inte ens det ska man kunna göra utan oro längre heller för igår hörde jag på radion att killar som masturberar mycket löper större risk för att få prostatacancer.

Så, när man är singel sedan en längre tid och inte ens vågar slö-runka för att somna på kvällen för att cancer ligger i släkten och man tappat tron på kärleken samtidigt som en av årets mest kommersiella dagar (alla hjärtans dag) är på ingång. Då tänker jag igen, what if this is as good as it gets?

41 minuter kvar till 34 års dagen infaller, lika bra att somna innan dess. Ny dag, ny energi och vem vet. Kanske blir 34 år den magiska åldern då allt vänder :)

onsdag 28 januari 2009

Kvotering

Det var ju ett jäkla tjatande om hur kvinnor inte får chefspositioner och att de har sämre löner än männen. Jag blir så himla trött på att höra om det så jag bara måste kräka ur mig, du som har känsliga ögon kan sluta läsa nu. Du som tycker att det är mansgrisaktigt att inte vara rödstrumpa eller hålla med kvinnor i allting de läser kan skaffa lite verklighetskoll och bör nog inte heller läsa detta egentligen.

Nu kommer vi till det oerhört känsliga ämnet, kvinnors löner och antalet kvinnliga chefer på de olika jobben. Det snackas om att man har för lite chefer på IT företagen som är kvinnliga, det snackas om att kvinnor över lag har sämre lön än männen. Det sistnämnda tycker jag är för jäkligt men jag tror faktiskt inte att klyftan är så stor iheller egentligen. Tar man barnomsorgen eller inom vården som exempel så domineras dessa jobb av kvinnor och det är allmänt dåligt betalt oavsett kön. Det är dessutom gott om kvinnor på anvarstjänster inom denna branchen så det finns inga större anledningar till att klaga på chefsposterna här heller.

Om man däremot gör över till den branchen jag känner bäst till, IT branchen. Så har jag aldrig hört att kvinnor tjänar mindre än män på grund av kön, däremot på grund av erfarenheter och dåliga argument vid lönediskussioner men där hittar vi ju män också.

När det gäller chefspositionerna inom branchen blir jag direkt förbannad när jag hör ordet kvotering. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man ska sätta människor på tjänster som de uppenbarligen inte klarar av oavsett kön. Detta är en branch där största andelen medarbetare varit män sedan långt tillbaka, jag tycker det är jättetrevligt att det kommer fler och fler kvinnliga medarbetare med bara för att de tar sig in i branchen är de inte chefsmaterial.

Tyvärr så tror jag att många kvinnliga chefer fått sina roller för att fördela det bra, då är det tråkigt om denna person egentligen inte känner sig tillräcklig i sin roll. Har faktiskt varit med om en bra kvinnlig chef som tyvärr är på tok för stressad för sitt eget bästa men har haft 2 kvinnliga chefer som inte klarat av sina roller. Den ena sa upp sig och fortsatte vara projektledare, en mycket duktig sådan dessutom. Den andra blev sjukskriven och efter 1,5 år när jag slutade hade hon fortfarande inte kommit tillbaka.

lördag 24 januari 2009

Waz up?!

Ibland är man inte det minsta smart och undrar själv i efter hand vad man hållit på med.
För ett tag sedan var jag och ett par polare ute på stan och förfriskade oss. Det är en mild omskrivning för istället för att säga att vi blev hur dyngade som helst :)
Efter en kväll med mycket alkohol blir man lätt sugen på något innan man åker hem så vi bestämde oss för att gå till Stippes i Malm där alla andra sunkiga och fulla drägg går för att få en burgare.

På vägen dit lyckas jag komma ifrån de andra kompisarna och går i lugn och ro förbi ett par ungdomar som tufft hänger på en hörna med cigg i mungipan och ser allmänt coola ut.
När jag går förbi och vinglar lite lätt tittar de på mig lite sådär som de gärna gör när de vill fråga om klockan eller något annat vänligt, då gör jag det där som man nog inte ska göra egentligen.
Jag tittar på en av killarna och säger: Waz up!

Argt kollar de på mig och jag fattar hur korkat det var men asgarvar inombords. Man får ju inte glömma att jag druckit hulkenbrännvin och nog är stark som en oxe då.
Jag stirrar tillbaka på dem lite argsint för att visa att jag inte tänker ta någon skit eller så från dem, då lugnar det sig och de skrattar till. Jag skrattar oxå, säger tjena o går vidare :)
Kul att man kan sprida glädje till ungdomarna...

torsdag 22 januari 2009

Birthday countdown

Shit vilken ågren!
Om en vecka fyller jag 34 år, va fan hände?!
Det var inte riktigt såhär som livet skulle se ut vid 34 enligt mina beräkningar. En varannan veckas pappa som fortfarande är singel och känner sig ungefär lika gammal som när han var 20. Okej, lite mer mogen i sina beslut men fortfarande kommer man ihåg hur folk i denna åldern var vuxna i ens ögon när man var 20 själv. Jag antar att jag alltid kommer att vara lite rebellisk och behålla mitt barnasinne för även om jag är mogen av mig så vill jag aldrig bli övermogen och tråkig.
Detta året fick jag i alla fall efter lite förklaringar för dotterns mamma låna min dotter fast det inte är min vecka så vi kan gå ut och äta lite och ha en mysig kväll. Kanske inte är så dumt att fylla år ändå :)

Ålders check:
Antal gråa hår: Inga, rakat huvud döljer problemet
Antal kilo plus: Inga, fortfarande småtjock men lite lättare
Antal ragg på tjejer i åldern 25 minus: 1
Sparkapital för regniga dagar: Hoppas inte regniga dagar kommer i år

Nä, jag ligger nog rätt bra på det ändå :)

onsdag 21 januari 2009

Stressa ner

Shit alltså!
Idag var jag ute på lunchen och satt i lugn och ro på ett café med en god kopp kaffe i handen med trevligt sällskap. Vad ser man, folk som ser härjade ut och halvspringer för att hinna med att äta sin lunch. Då kom jag på en hemsk tanke, hur ofta hinner jag själv sitta ner i en timme för att äta?
Tyvärr är svaret sällan eller aldrig, jag har alltid på tok för mycket att göra på jobbet och stressen kan ibland göra att någon stackare som ringer och frågar lite gulligt om hjälp får en snäsning till svar för att jag känner att stressen är för stor. Ska det vara så?

Givetvis ska det inte vara så, idag har jag därför använt min eftermiddag till att tänka ut hur jag själv kan förändra detta.
Jag tränar regelbundet det är bra, kanske att jag skulle kunna ta mig tid att gå ut och gå en halvtimma varje lunch efter att ha ätit.
Något jag definitivt ska bli bättre på är att säga nej till chefen och inte ta på mig för mycket jobb.

En så enkel sak som att träna regelbundet kan faktiskt göra underverk på en person.
För ett tag sedan var en kompis till mig hos läkaren och gjorde en rutinundersökning, när läkaren sa att det inte såg helt bra ut sa han högt: Säg bara inte att det är stress, det har jag inte tid med.
Jag skrattade så jag höll på att dö när jag hörde det, det gjorde däremot inte doktorn. Han blev snarare skitförbannad!

Förr i tiden när människan stötte på en björn eller något annat farligt sprang man för livet, när man undflytt faran hade man även brutit ner stresshormonerna genom motionen. Idag har vi inga naturliga fiender på samma sätt och istället så behöver vi regelbunden motion för att bryta ner samma hormoner.

Om inte det hjälper så är ju alltid en whiskey god, eller ett glas rött till en god middag. Men då måste man ändå röra på sig sen :)

måndag 19 januari 2009

No worries

Som vi alla vet finns det många saker man kan oroa sig för i livet eller gå och grubbla på tills man blir fördärvad. Särskilt som vattuman får man passa sig lite för att grubbla eftersom vi gärna gör den enklaste sak otroligt komplicerad genom att analysera och bryta ner varje småsak i mikrodetaljer.

Men...
Nu är det såhär att det finns alltid någonting vi vill ha eller som vi söker som vi inte kan uppnå, då gäller det att se till det man har och allt som faktiskt är positivt runt om en. Att göra det är fan ta mig inte alltid lätt men om man lyckas så har man gjort en stor vinst och plötsligt känns de små problemen nästan obetydliga.

Därför, no worries...

Tystnadens språk

Ibland kan tystnad säga så mycket mer än ord.
Det kan vara så att man frågar om en uppenbar sak som känns taskig att svara på och tystnaden säger allt. Eller kan det vara att man inte får svar från någon som man tänker på.

Hur som helst, tystnaden suger när svaren uteblir ibland!

söndag 18 januari 2009

Rättelser om skatter

Jag skrev ett inlägg här för ett tag sen om att jag tycker att de som satsat lite på sina extra karriärer har orättvisa skattesatser. Tycker fortfarande inte det är rätt bara så ni vet det att man ska betala 55% skatt på ett visst belopp så att man ändå inte har de där extra slantarna över i slutändan.

Nu var det så att jag vid ett tillfälle där skrev att förskolelärare inte hade lagt lika mycket energi på sin utbildning och karriär som till exempel en advokat. Det var fel, givetvis menade jag barnskötare eftersom att detta tar 3 år på gymnasiet medan advokater först ska läsa 9 terminer på högskolan sedan jobba i 5 år innan de överhuvud taget får söka till advokatsamfundet.

Tyvärr är det så i Sverige att många invandrare har bra utbildningar från sina hemländer men inte får tillgodoräkna sig dem och får ta jobb som inte alls matchar deras kompetens. Det är beklagligt!

Till er som tyckte att jag var korkad för mina åsikter om skatten kan jag bara säga en sak: Orka lägga så mycket energi på en felskrivning, men tack ändå. Hade inte sett det annars :o)

fredag 16 januari 2009

Skånska, ett vackert språk

Jo jag vet, dialekt är den korrekta benämningen men kan man klassa Älvdalska som ett eget språk så borde väl även skånskan fungera som det med. Lyssnar man på de infödda stockholmarna så säger de oftast att det inte förstår vad vi säger och att vi borde förenas med danmark igen.

Man bör alltså inte säga sådana sakar skåning, det inger falskt hopp och falska drömmar. Men det drömmande ansiktet är då bara för att en skåning lätt går in i sig själv och drömmer om ett skåne med glada danskar och svenskar som sitter ner och dricker en god öl tillsammans och pratar i stort sett samma språk.

Ja det var bättre förr, före 1658

tisdag 13 januari 2009

Pirr i magen

Kommer ihåg känslan när man var i tonåren och skulle träffa flickvännen, även efter 6 månader pirrade det i magen varje gång man skulle ses.

Numera blir man orolig varje gång det känns i magen, kanske är det vinterkräksjukan!

Att vara noob

Kommer ihåg när jag för längesedan började spela Counter Strike (CS), man blev kallad för noob varje gång man blev dödad på de mest förnedrande sätt. Som den gången man blev anfallen av 2 killar med kniv och själv hade AK 47, man lyckas skjuta hela magasinet i luften och sen bli nerknivad vilket är det mest förnedrande som finns i CS.
Fullständigt hooked på det tränade man mer och mer, ett par veckor senare i liknande scenario tog det 2 skott, båda headshots och man levde med två sura motståndare.
Skiljer man sig har man mycket tid att spela cs :)

Jag har precis bytat tjänst på jobbet till integrationsspecialist för system och ska nu lära mig hantera en jäkla massa data och system komunikation.
Redan nu efter 2 dagar sliter jag mitt hår och kliar min skalp, jag är ännu en gång en noob.

måndag 12 januari 2009

Visdomsord

Ibland önskar jag att allt bara var enkelt och okomplicerat.
Ibland önskar jag att jag var rik och berömd för något bra jag gjort.
Ibland önskar jag att jag kunde göra världen till en bra plats för alla.

Ibland önskar jag att jag kunde vara en enkel kille.

Önska i ena handen och skit i den andra, se vilken som fylls upp först.

Ibland är jag enkel och okomplicerad.
Alltid är jag rik på kärlek och berömd i jobbkretsarna för att jag är otroligt bra på det jag gör.
Varje dag försöker jag göra något bra för världen.
Enkel kille, jag är ju väldigt enkel-komplicerad!

Guitar Hero, den ultimata kicken

Jag är en av alla de som totalt fastnat på Guitar Hero. Det är nog det spel som fått mig mest hooked sedan lemings på amiga 500 någon gång på 80 talet. Det var tider det med då man skulle få sina små lemings att sabotera för motståndaren samtidigt som man skulle få hem dem till sitt näste.

Idag handlar det om att stå med en plastgitarr och leka rockgud, det låter simpelt jag vet. Har bannat mig själv, gitarren och Activision för detta spel men ändå trots att jag kastat min gitarr, stampat i golvet och svurit ramsor som skulle få en satanist att rodna så står jag där igen dagen efter. Man bara måste sätta den där låten, 5 stjärnor på hard så man kan gå vidare på expert. För då är man verkligen rockguden om man klarar spela på expert, det gör jag nu fast bara halva spelet. Dödläge, står mitt mellan nivåer och stampar, vad ska man göra nu? Satsa på att spela mer eller skaffa sig ett riktigt liv?
Fast det har jag ju det med, jag är ju med kompisarna och så med. Det är roligare med guitar hero när man är fler dessutom, och vi spelar ju nästan allihop så...

söndag 11 januari 2009

Söndagstankar och sexuella spänningar

Söndagskvällen går mot sitt slut, en timme kvar till måndag och söndagsångesten har börjat avta lite nu. Sitter och slötittar på tv om de som överlevde flygkraschen i Anderna på 70 talet, du har säkert sett filmen Alive. Jag drar filten lite längre upp över mig och tar en liten smutt till på mitt te och tänker att det är ju en jävla tur att jag slipper äta mina kompisar för att överleva.
Bytar kanal, zappar lite. Samma sak varje söndag, snart sova, ny vecka.

Fan va jag e kåt!

Ska man skratta eller gråta då?

Så var det dags, sätt dig tillbaka till verkligheten om ca 11 timmar. Efter 3 veckors semester och en härlig jul, ett gott nytt år och lite extra ledighet.
Fan, bara tanken på att sätta sig imorgon och läsa mail gör en matt. Visst jag trivs med mitt jobb absolut, jag tycker det är jätteroligt men de 300 övertidstimmarna jag hade förra året gör sig fortfarande påminda och jag är lite trött fortfarande. Eller så gillar jag bara tanken på att vara ledig och få pengar ändå.

När jag tänker tillbaka på min tid som arbetslös på 90 talet så kan jag nog ärligt säga att även om jag var yngre och hade mindre krav då så var allting lättare. Då hade jag en etta och en gammal volvo och hade pengar så jag klarade mig, som bonus hade jag en jäkla massa fritid på både gott och ont.
Idag har jag en fyra och en volvo v70 och lika lite pengar över varje månad som då, men som tack för mitt boende och min volvo får jag jobba ca 130% i månaden.
Så med skattesatser i huvudet och alla räkningar inlagda för betalning undrar jag, ska jag skratta eller gråta?

Välkommen 2009

Jaha, då var 2008 över på riktigt då. Så vad har vi då för tankar på det gångna året då?
Jävla skit år om jag ska vara ärlig, inte för att låta negativ eller så men maken till tråkigt år har jag aldrig varit med om. Ett riktigt transport år där det enda som hänt är att man blivit lite mer tunnhårig och tappat lite mer tro på människorna i samhället vi delar.

Det var inte bara tråkigheter givetvis, visst fanns det ett par veckor under sommaren då livet var toppen. Under de fina sommarveckorna levde jag på min Harley Davidson och åkte runt på fester och nöjesturer. Känslan av vinden mot ens rakade huvud när den sveper genom hjälmens luftintag, känslan av frihet. Fan inom denna IT nissen lever en liten rebell *skratt*

Tankarna för 2009 då, ja du. Att slappna av, njuta mer av tiden och sluta stressa så mycket över saker som egentligen inte är så viktiga. Något jag hoppas på är att träffa henne med stort H nu, vi får hoppas att det blir så. Meningslösa ragg som inte leder någonstans har jag i alla fall fått nog av.
Att spendera mer tid med dottern och mindre tankar på jobb när jag är ledig, det är något jag jobbar hårt på med. Det börjar vända nu, jag tror 2009 blir ett bra år.

Adjö 2008 och välkommen 2009!

lördag 10 januari 2009

Jag vill också bli en bloggare, men lite unik helst

Jaha, så var man en av alla de där som man beundrade i hemlighet men samtidigt tyckte att det mest var en samling hobbyskribenter som drömde om att få skriva av sig och bli kända. Jag har alltså blivit en bloggare, bra eller dålig det veti fan men det ger sig. Antagligen kommer jag att skriva saker som gör folk förbannade, får folk att skratta eller tycka att jag är dum i huvudet. Kul, lite reaktioner från det sovande samhället som bara sitter o gnäller över en kaffe latte.

Så, välkommen till en sann vattumans blogg. För att beskriva en typisk vattuman så kan det sägas att han gör ingenting utan att ha analyserat sönder saker i minsta detalj, du tror du känner honom för att han oftast är trevlig och lyssnar på dig. Tror du i alla fall, du kommer aldrig att lära känna honom helt, han kommer att lyssna men samtidigt tänka på sina egna tankar och sen skriver han en blogg som berättar om hur konstiga alla andra är.
Inte för att han själv ser sig som bättre än alla andra utan bara för att många är så stela i sina tankar och skulle de kliva ut ur lådan så skulle de nog behöva skygglappar. Eller så skriver man ett inlägg i sin blogg, det är ju på modet.

Det trillar in hundratusentals inlägg varje dag där folk skriver saker som "Kära bloggen, idag har jag druckit kaffe och träffat Emma på stan. Vi hade så roligt och snackade om nya jeansen som kommer i höst".
Okej, vem fan bryr sig! Skriv något intressant istället eller skriv dagbok vet jag, det är en bra sak det med för att skriva av sig.

Dear Diary...